Riddarhuset


Pressrum

Riddarhusets sociala medier

Om Riddarhuset – ett historiskt arv

Riddarhusets verksamhet vilar på tre pelare: att föra adelns genealogier (släkthistoria), att förvalta 330 stiftelser och att vårda riddarhuspalatset som uppfördes av och för adeln 1641-1674. Förenklat kan man säga att Riddarhuset är en institution som samlar ättlingar till de som en gång i tiden adlats av monarken och sedan introducerats på Sveriges Riddarhus. Dessa personer finns upptagna i stamtavlorna som innehåller uppgifter om uppåt 330 000 personer – en personhistorisk kunskapskälla både för akademisk forskning och för släktforskning på hobbynivå. I dag fortlever 661 ätter med sammanlagt cirka 27 000 personer. Adelskapet ärvs i enlighet med de av monarken utfärdade sköldebreven på manslinjen. Varje ätt har en röst på adelsmötet som hålls vart tredje år och som granskar och fattar beslut om verksamheten. Adelsmötet utser även en riddarhusdirektion att leda arbetet. Riddarhuset har en daglig besökstimme då det på egen hand går att uppleva stora delar av palatsets interiör, exempelvis de 2 331 vapensköldarna i Riddarhussalen. Guidad visning kan bokas mot en kostnad, skolklasser guidas gratis efter överenskommelse. Den som är intresserad av släktforskning kan boka tid i Riddarhusets bibliotek. Riddarhuset genomför varje år en rad kulturevenemang. Dessa konserter, föreläsningar och utställningar är öppna för allmänheten.

Kontaktpersoner

Erik Drakenberg
Riddarhussekreterare
Erik Drakenberg
Louise Ribbing
Kommunikationsansvarig/Redaktör
Louise Ribbing

#Riddarhuset

Kortfattad historik

Fenomenet adel har sina rötter i frälset, och dessförinnan vikingatidens stormannaätter som svurit lojalitet till en kung eller motsvarande. Frälset definieras för första gången år 1280 i Alsnö stadga som utfärdades av Magnus Ladulås. De som befriats från skatter (frälse) var de som kunde tjäna kungen med häst och fotfolk, så kallad rusttjänst. I och med Johan III:s adelsprivilegier 1569 blev adelskapet formellt ärftligt och en akt av kunglig nåd. Genom Gustav II Adolf och rikskanslern Axel Oxenstierna fick den svenska adeln en fast organisation för riksdagsarbetet. År 1625 beslutade rikets första stånd att upprätta ett riddarhus och året därpå utfärdades den första riddarhusordningen. Stormaktstiden var adelns ekonomiska guldålder. Ett fåtal ätter var mycket inflytelserika, byggde pampiga palats och ägde stora landarealer. I slutet av 1600- talet medförde Karl XI:s reduktion att adelns ekonomiska makt drastiskt minskade. Vid 1865 års riksdag röstade adeln för ett upplösande av ståndsriksdagen. Vid representationsreformen 1866 bildades Ridderskapet och Adeln som juridisk person sui generis, av alldeles eget slag. Skälet till ett eget rättssubjekt var att adelsståndet, olikt de övriga riksdagsstånden, inte bara kunde upplösas. De introducerade ätterna var gemensamt ägare av riddarhuspalatset och förvaltade ett antal stiftelser. Den nyskapade juridiska personen, vanligen kallad Riddarhuset, behövdes för att överta ägarskapet till palatset och förvaltningsansvaret för stiftelserna. Fram till 2003 bedrevs verksamheten i enlighet med svensk författningssamling. År 2003 fattade Sveriges riksdag beslut om att upphäva Riddarhusets offentligrättsliga status.